När orden blir osynliga slag

Psykisk misshandel lämnar inga blåmärken som syns, inga sår som kan plåstras om. Men den river sönder på insidan. Den börjar ofta tyst – ett ord, en blick, en antydan. "Du överreagerar." "Du minns fel." "Ingen annan skulle stå ut med dig." Till en början kanske man inte ens förstår vad som händer. Man tror att det är ens eget fel, att man borde anstränga sig mer, vara lite snällare, tystare, bättre.

Sakta men säkert försvinner man. Självkänslan, som en gång var självklar, löses upp tills det inte finns något kvar att hålla fast vid. Man börjar tvivla på allt – sina känslor, sina tankar, sitt eget minne. Det är som att leva i ett rum utan speglar, där ens egen bild av sig själv bleknar bort. Och varje gång man försöker stå upp för sig själv blir man nedtryckt igen, med ord som hugger hårdare än någon hand någonsin kunnat.

Det mest förödande är inte skriket, utan tystnaden. Den iskalla tystnaden efter ett gräl, de långa timmarna där skulden växer inom en. Den som blir psykiskt misshandlad lär sig att gå på tå, att läsa av minsta tonfall, att undvika allt som kan väcka ilska. Man blir fånge i sitt eget hem, i sitt eget huvud.

Effekten av den psykiska misshandeln är som en skugga som följer även när man äntligen går därifrån. Den sitter kvar i varje tvivel, varje hjärtslag som rusar när någon höjer rösten. Den lär kroppen att förvänta sig smärta, även när den inte längre finns. Men det finns också något annat där – en tyst styrka.

För när man en dag inser att det inte var ens fel, att kärlek aldrig ska göra ont, då börjar något nytt växa. Det går långsamt, men det växer. Ett litet frö av självkänsla, en röst som viskar: “Jag förtjänar bättre.” Det är början på läkning – inte från det som hände, utan mot att återta sig själv. Och det är den största friheten av alla.

Andra inlägg

• Till dig som är barn eller ung
• De som sällan får ta plats – kvinnor, barn och unga i utsatthet
• Barnen i skuggan – de vi inte får glömma
• De osynliga kvinnorna – när tystnad blir en överlevnadsstrategi
• När tryggheten försvinner – och fattigdomen blir vardag
• När kvinnors och barns trygghet nedprioriteras – ett politiskt svek
• Vår röst för Irans kvinnor – solidaritet är handling
• Hedersvåld – Ursprung, Utveckling och Mekanik
• När sprickorna i välfärden blir synliga - och människor faller mellan dem
• När styrkan tystas - och vi väljer att lyssna