Mellandagarna – när lugnet avslöjar det som blev kvar

Mellandagarna ligger som ett mjukt, men ibland tungt, mellanrum efter julen. Ljusen står fortfarande i fönstren, granen doftar svagt – men stämningen har förändrats. När sorlet tystnar och tempot sjunker, blir det lättare att höra allt det som inte syntes under själva julen.

Julen bär ofta två sidor. Den glittrande — fylld av värme, gemenskap och traditioner. Och den andra — den som sällan talas om. Den som handlar om tomhet efter förväntningar som inte infriades. Om roller man bar, fast orken egentligen tog slut. Om ensamhet som känns starkare när världen runtomkring verkar fira.

I mellandagarna får sanningen ofta komma fram.
Tröttheten. Saknaden. Överväldigandet. De ordlösa känslorna som pressats undan mellan julklappar, leenden och dukade bord.

💧 Här finns plats för det som gjorde ont.
För relationer som skaver. För minnen som väcks. För känslan av att ha gett lite mer än man hade att ge. För det som aldrig sades — eller det som sades för högt.

Det är okej om julen inte blev varm.
Det är okej om den kändes ensam.
Det är okej om du mest längtade efter att den skulle ta slut.

Mellandagarna kan få vara en tid av stilla uppriktighet. En tid att möta sig själv utan fasader. Att vila i insikten att livet inte alltid följer berättelsen vi önskar — men att våra känslor ändå är sanna, värdefulla och värda att bäras varsamt.

🌿 I detta mellanrum finns också något varsamt hoppfullt.
Inte i form av löften eller nyårsmål — utan i den enkla möjligheten att andas lite friare. Att låta kroppen varva ned. Att lyssna inåt och säga: Så här känns det. Och det får finnas.

Du behöver inte vara stark i mellandagarna.
Du behöver bara vara människa.

Och ibland är just det — tillräckligt.

B K R O Cosmea

Andra inlägg

• Kvinnors utsatthet – när friheten begränsas av rädsla
• Barnen vi inte längre ser
• När samhället sviker sina yngsta – en artikelserie om barn och ungas utanförskap
• Mäns våld mot kvinnor – när makten flyttar in i hemmet
• En presentation av vår nya essä serie
• Skyddslösa barn och ungdomar i ett hårdnande Sverige
• När våldet blir vardag – samhällets normalisering av kvinnors utsatthet
• Männens våld mot kvinnor – den äldsta samhällskrisen vi fortfarande vägrar lösa
• När hjärtat vaknar lagom till valet
• Våldet mot kvinnor fortsätter – och samhällets svek blir allt svårare att bortförklara