Mäns våld mot kvinnor – när makten flyttar in i hemmet
Det finns en föreställning om att mäns våld mot kvinnor främst handlar om aggressivitet, ilska eller enskilda män som "tappar kontrollen". Den bilden är bekväm. Om våldet kan förklaras som en individuell avvikelse behöver samhället aldrig ställa de svårare frågorna.
Men verkligheten är betydligt mer komplicerad. Mäns våld mot kvinnor handlar sällan om att förlora kontrollen. Det handlar om att skapa kontroll.
Den som utövar våld vill inte bara orsaka smärta. Han vill styra en annan människas liv. Han vill avgöra vem hon träffar, vad hon säger, hur hon klär sig, hur pengarna används, hur barnen uppfostras och till slut hur hon ser på sig själv.
Våldet blir ett språk. Ett språk där varje slag, varje hot och varje förnedring säger samma sak:"Du tillhör mig." Det är därför mäns våld mot kvinnor inte enbart kan förstås som ett kriminalpolitiskt problem. Det är också ett maktproblem.
Den långsamma nedbrytningen
När en kvinna berättar om en våldsam relation frågar omgivningen ofta: "Varför gick du inte tidigare?" Frågan avslöjar hur lite vi egentligen förstår. Våld handlar sällan om ett enskilt ögonblick. Det handlar om en process.
Den process som psykologer beskriver som normalisering innebär att det som från början var otänkbart gradvis blir vardag. Gränser flyttas nästan omärkligt. En kränkning följs av en ursäkt. Ett slag följs av blommor. Ett hot följs av löften om förändring.
Förövaren bryter långsamt ned kvinnans tillit till sitt eget omdöme. Till slut börjar hon ifrågasätta sina egna minnen. Var det verkligen så illa? Överreagerar jag? Är det kanske mitt fel? Det mest effektiva fängelset är inte det med låsta dörrar. Det är det där offret inte längre tror att hon förtjänar frihet.
Ekonomin som maktmedel
När vi talar om mäns våld fokuserar vi ofta på blåmärken. Betydligt mer sällan talar vi om ekonomiskt våld. Tusentals kvinnor saknar möjlighet att lämna därför att de saknar pengar. De har kanske varit hemma med barn. De har kanske arbetat deltid. De har kanske aldrig haft kontroll över familjens ekonomi. När kvinnan inte har råd att hyra en bostad, försörja sina barn eller anlita juridisk hjälp blir friheten en illusion. Det gör ekonomisk självständighet till en av jämställdhetens allra viktigaste frågor.
En kvinna som saknar ekonomiska möjligheter saknar ofta också praktiska möjligheter att lämna en våldsam relation.
Barn lär sig mer än vi tror
Det största arvet efter mäns våld mot kvinnor är inte alltid de synliga skadorna. Det är den verklighetsbild som barnen växer upp med. Barn lär sig vad kärlek är genom att se vuxna. Om kärlek innebär kontroll. Om kärlek innebär rädsla...
Om kärlek innebär att den ena alltid bestämmer... Då riskerar våldets logik att leva vidare långt efter att blåmärkena försvunnit. Varje generation som växer upp med våld riskerar att bära med sig dess konsekvenser in i nästa generation. Därför är arbetet mot mäns våld mot kvinnor också ett arbete för framtidens samhälle.
Ett samhälle som reagerar först när kvinnan dör
Det mest smärtsamma är kanske inte att våldet finns. Det mest smärtsamma är när samhället reagerar fullt ut först efter det värsta tänkbara har inträffat. När kvinnan mördas granskas myndigheternas arbete. Då kartläggs varningssignalerna. Då konstateras att flera aktörer hade information. Då frågar vi vad som gick fel.
Men den viktigaste frågan borde ställas långt tidigare. Vad krävs för att kvinnan aldrig ska bli nästa namn i statistiken? Varje kvinnomord föregås nästan alltid av en historia.
En historia av hot. Av kontroll. Av rädsla. Av misslyckade skyddsinsatser. Av människor som såg något men kanske inte agerade.
Det är där samhällets ansvar börjar. Inte efteråt. Före.
En kultur som fortfarande ursäktar män
Vi har kommit långt i jämställdhetsarbetet. Men vi bär fortfarande rester av en kultur där mäns handlingar förklaras medan kvinnors handlingar granskas.
Vi frågar varför hon stannade. Vi frågar varför hon inte polisanmälde tidigare. Vi frågar varför hon återvände.
Mer sällan frågar vi varför mannen ansåg sig ha rätt att utöva makt genom våld. Perspektivet måste förändras. Problemet är inte kvinnors beslut. Problemet är mäns våld.
Ett civilisationsprov
Hur ett samhälle behandlar sina mest utsatta människor säger allt om dess civilisation. Mäns våld mot kvinnor handlar därför inte bara om brottsbekämpning. Det handlar om människovärde. Om demokrati. Om barns rätt till en trygg uppväxt. Om kvinnors rätt att leva fria liv. Och ytterst handlar det om vilken sorts samhälle vi vill lämna efter oss.
Vi kommer en dag att bli bedömda av kommande generationer. Inte efter hur många handlingsplaner vi skrev. Inte efter hur många konferenser vi höll. Utan efter hur många kvinnor som kunde leva därför att vi valde att agera innan våldet blev dödligt.
För ett samhälle där kvinnor fortfarande fruktar sina egna hem kan aldrig kalla sig fullt ut fritt.
Och ett land där kvinnor ännu mördas av män som säger sig älska dem har fortfarande en av sina största demokratiska uppgifter olöst.
// Cosmea Kvinna - B K R O Cosmea
Andra inlägg
- En presentation av vår nya essä serie
- Skyddslösa barn och ungdomar i ett hårdnande Sverige
- När våldet blir vardag – samhällets normalisering av kvinnors utsatthet
- Männens våld mot kvinnor – den äldsta samhällskrisen vi fortfarande vägrar lösa
- När hjärtat vaknar lagom till valet
- Våldet mot kvinnor fortsätter – och samhällets svek blir allt svårare att bortförklara
- När retoriken förändras inför valet – kan barn och ungdomar verkligen lita på det?
- Kvinnor dör – medan samhället fortfarande tvekar
- Ett samhälle som utvisar barn förlorar en del av sin mänsklighet
