Förföljelse, kvinnovåld och bristande skydd

Idag vill jag skriva om något som berör oss alla. Om något som inte handlar om enskilda tragedier, utan om ett stort och systematiskt samhällsproblem.
Varje år dödas kvinnor i Sverige av män de har eller har haft en relation med. Dessa kvinnor är döttrar, mödrar, systrar och vänner. Och bakom varje mord finns en historia om rädsla, hot och ofta många rop på hjälp som inte blev hörda.

I genomsnitt dödas 15 till 20 kvinnor i Sverige varje år av en man som de haft en nära relation till. Tusentals kvinnor lever under skyddat boende eller med skyddade personuppgifter, för att de fruktar för sina liv.
Men det här är inte bara siffror – det är liv som släcks, familjer som splittras och barn som växer upp med trauman.

Många av dessa kvinnor utsätts för förföljelse och kontroll även efter att de lämnat relationen. Stalkning, hot, trakasserier och försök att ta makten tillbaka. Förföljelse är inte något man kan ta lätt på – det är en tydlig varningssignal om att våldet kan trappas upp och i värsta fall sluta i mord.

Vi har lagar som ska skydda kvinnor, som kontaktförbud. Men i verkligheten fungerar det alldeles för dåligt.
Alltför få kontaktförbud beviljas. Många kvinnor som senare dödats hade faktiskt sökt kontaktförbud – men fått avslag.
När en kvinna säger att hon är rädd för sitt liv borde det tas på största allvar. Ett kontaktförbud kan bokstavligt talat vara skillnaden mellan liv och död.

När samhället misslyckas lämnas kvinnor ensamma i sin rädsla. Barn blir vittnen eller själva offer för våldet. Och tilliten till polis och rättssystem skadas. Det är ett svek – inte bara mot de enskilda kvinnorna, utan mot oss alla.

Det här handlar också om politik och prioriteringar. Om resurser till polis, socialtjänst och kvinnojourer. Om att lagstiftning och rättssystem måste sätta kvinnors trygghet först.
Vi behöver göra det lättare att få kontaktförbud. Vi behöver elektronisk övervakning för de som bryter mot förbuden. Och vi behöver utbilda alla inom rättsväsendet om våld i nära relationer.
Framför allt behöver vi börja se våld mot kvinnor som det det är – ett av våra största samhällsproblem, och inte något som ska gömmas bakom stängda dörrar.

Zelda Boudine

Andra inlägg

• De osynliga kvinnorna – när samhällets skydd inte längre räcker
• De som inte får glömmas. - En trilogi om kvinnor, barn och det Sverige som står inför ett vägval
• Artikelserie: Barndomen vi inte får svika – Del 2
• Kvinnors utsatthet – när friheten begränsas av rädsla
• Barnen vi inte längre ser
• När samhället sviker sina yngsta – en artikelserie om barn och ungas utanförskap
• Mäns våld mot kvinnor – när makten flyttar in i hemmet
• En presentation av vår nya essä serie
• Skyddslösa barn och ungdomar i ett hårdnande Sverige
• När våldet blir vardag – samhällets normalisering av kvinnors utsatthet