Drömmen om ett Cosmea hus

Vi bär på en dröm.
En dröm som har vuxit fram ur möten, berättelser och livsöden – ur smärta, men också ur hopp.

Vi drömmer om ett Cosmea-hus.
En plats där dörren alltid står öppen för den som inte längre har någonstans att gå.
En plats där rädsla får bytas mot trygghet, där tystnad får bli till röst, och där ensamhet möts av gemenskap.

I Cosmea-huset ska kvinnor, barn och unga som lever i utsatthet få landa.
Här ska ingen behöva förklara sitt värde eller bevisa sin rätt att bli skyddad. Här ska skyddet vara självklart.

Vi ser framför oss rum fyllda av värme och omtanke.
Människor som blir sedda – på riktigt.
Barn som får andas ut.
Kvinnor som får tillbaka sin kraft.
Unga som får börja drömma igen.

Det är mer än ett hus.
Det är en fristad.
Ett löfte om att ingen människa ska behöva stå ensam i sin utsatthet.

Vi vet att vägen dit inte är enkel.
Men vi vet också varför vi går den.

För varje berättelse vi möter stärker vår övertygelse:
detta behövs.
Detta måste bli verklighet.

Och en dag står det där – Cosmea-huset.
Som ett ljus i mörkret.
Som en trygg famn.
Som början på något nytt.

B K R O Cosmea

Andra inlägg

• Barnen vi inte längre ser
• När samhället sviker sina yngsta – en artikelserie om barn och ungas utanförskap
• Mäns våld mot kvinnor – när makten flyttar in i hemmet
• En presentation av vår nya essä serie
• Skyddslösa barn och ungdomar i ett hårdnande Sverige
• När våldet blir vardag – samhällets normalisering av kvinnors utsatthet
• Männens våld mot kvinnor – den äldsta samhällskrisen vi fortfarande vägrar lösa
• När hjärtat vaknar lagom till valet
• Våldet mot kvinnor fortsätter – och samhällets svek blir allt svårare att bortförklara
• När retoriken förändras inför valet – kan barn och ungdomar verkligen lita på det?