Blogg

🌿 Mellandagarna – ett stilla andrum för dig

28 dec. 2025

 

Mellandagarna kommer som ett mjukt mellanrum i tiden. Julens intensitet har lagt sig, och det nya året har ännu inte börjat. I det här skiftet finns ett lugn — ett rum där du får andas, landa och bara vara.

För många kvinnor bär högtiderna med sig förväntningar. Vara den som håller ihop, den som minns, ordnar, lyssnar, bär och ger. I mellandagarna får du — om så bara för en stund — lägga ner alla de rollerna. Här finns plats för stillhet, eftertanke och omsorg om dig själv.

✨ Du får släppa kraven nu.
Du behöver inte prestera, planera eller vara “duktig”. Du behöver inte känna på något särskilt sätt. I det här mellanrummet räcker det att finnas. Att andas. Att vara i din egen takt.

Kanske hittar du vila i en promenad i tyst vinterluft. Kanske i en kopp varmt te, i en filt på soffan, i tankar som får vandra fritt. Kanske bara i tystnaden — där du inte behöver svara upp mot någon annan än dig själv.

💛 Du är inte en roll — du är en människa.
Med drömmar, trötthet, kraft, tvivel och längtan. Allt får finnas här. Inget behöver döljas eller skyndas förbi.

🌟 Låt mellandagarna få bli en vänlig paus.
En tid där du kan lyssna inåt, där kroppen får vila och hjärtat får mjukna. Ett stilla steg bort från måsten — och ett försiktigt steg närmare dig själv.

Från oss på Cosmea Kvinna:
Ta hand om dig. Andas. Du får vila här. 🌿

Cosmea Kvinna

God Jul önskar Cosmea

24 dec. 2025

Kära du,

När julens stilla ljus sprider värme i vintermörkret vill vi på Cosmea skicka dig en innerlig hälsning fylld av omtanke och tacksamhet. Tack för att du är en del av vår värld – det betyder mer än ord kan säga.

Vi hoppas att julen får ge dig ro, glädje och tid för det som verkligen betyder något. Må det nya året bära med sig hopp, inspiration och många vackra ögonblick.

Med värme och julkärlek,
Cosmea ✨🎄

När högtiden förvärrar det som redan gör ont

15 dec. 2025

Jul och nyår omges av berättelser om gemenskap, glädje och nystart. Men parallellt med detta pågår en annan verklighet – en som varje år återkommer med skrämmande regelbundenhet. För många människor innebär storhelgerna inte vila och trygghet, utan en period där redan existerande problem fördjupas och ibland slår över i tragedi.

Våld i nära relationer eskalerar

Statistik och erfarenhet från polis, socialtjänst och kvinnojourer visar att våld i nära relationer ofta ökar under storhelger. Flera faktorer samverkar: mer tid i hemmet, ökad alkoholkonsumtion, ekonomisk stress och starka emotionella förväntningar. När konflikter inte längre går att undvika, och när flyktvägar – arbete, skola, vardagsrutiner – försvinner, ökar risken för både psykiskt och fysiskt våld.

För kvinnor och barn som redan lever i utsatthet kan julen bli en instängd tid. Stängda mottagningar, reducerad tillgång till stöd och rädslan för att ”förstöra helgen” gör att många uthärdar mer än de borde behöva.

Barnen som tystnar

Barn är ofta de mest osynliga offren under storhelgerna. De bevittnar bråk, hot, våld och missbruk – men saknar språk, makt och möjlighet att ta sig därifrån. När vuxenvärlden sviktar blir barnets strategi ofta att bli osynligt, anpassningsbart och tyst.

Julen, som borde vara trygg, kan i stället förstärka känslan av skuld: Varför är vår familj inte som andras? Många barn bär dessa minnen långt in i vuxenlivet.

Missbruk och alkoholrelaterade dödsfall

Jul- och nyårshelgerna är starkt förknippade med alkohol. För personer med beroendeproblematik innebär detta en högriskperiod. Återfall, överdoser, olyckor och våld är vanligare när tillgängligheten och det sociala trycket att dricka ökar.

Samtidigt påverkas anhöriga – särskilt barn – som tvingas ta ansvar långt över sin ålder. Alkoholens konsekvenser stannar sällan hos den som dricker.

Ensamhet och psykisk ohälsa

Högtiderna kan också fördjupa ensamhet. För den som saknar familj, nyligen förlorat någon, lever i konflikt eller psykisk ohälsa blir kontrasten mellan idealbilden av julen och den egna verkligheten smärtsam.

Vården rapporterar ofta om ökad psykisk ohälsa under och efter helgerna. Självskadebeteende, suicidtankar och akuta kriser når ibland sin kulmen just när omvärlden förväntar sig lycka.

Samhällets begränsningar under helg

Samtidigt som behoven ökar, minskar tillgängligheten. Myndigheter, vårdinstanser och stödverksamheter går på jour- eller helgbemanning. För den som behöver hjälp kan tröskeln kännas oöverstiglig – både praktiskt och emotionellt.

En högtid som kräver ansvar, inte förnekelse

Det är viktigt att förstå att tragedierna inte orsakas av julen. De finns redan där. Men högtiden fungerar som en förstärkare – av stress, av ensamhet, av våld och av ohälsa.

Att tala om detta är inte att ta ifrån någon glädjen i julen. Det är att bredda bilden. Att erkänna att samtidigt som vissa firar, kämpar andra för att överleva helgen.

Och det är först när vi ser hela verkligheten som vi kan ta ansvar – som medmänniskor, yrkesverksamma och samhälle.

Ingen ska behöva bära sina mörkaste stunder i tystnad, bara för att kalendern säger helg.

B K R O Cosmea

Lucias historia – från helgonlegend till svensk tradition

13 dec. 2025

Luciafirandet är i dag en av Sveriges mest älskade traditioner, men dess rötter sträcker sig långt bort i både kristen historia och nordisk folktro. Det vi i dag upplever som ett stämningsfullt ljusfirande är resultatet av flera traditioner som vuxit samman genom århundradena.

Sankta Lucia – martyr och helgon

Den historiska Lucia levde i Syrakusa på Sicilien under början av 300-talet e.Kr., en tid då kristna ofta förföljdes i Romarriket. Enligt legenden hade Lucia lovat sitt liv åt Gud och vägrade gifta sig, trots familjens och samhällets krav. När hon angavs som kristen dömdes hon till döden.

Berättelserna om Lucia har många variationer, men gemensamt är bilden av hennes orubbliga tro och mod. Hon blev ett helgon, och hennes minnesdag fastställdes till den 13 december. Namnet Lucia kommer från latinets lux – ljus – vilket senare fick stor symbolisk betydelse.

Den längsta natten

I Norden hade den 13 december en särskild roll redan före kristendomens intåg. Enligt den julianska kalendern inföll vintersolståndet kring detta datum, vilket gjorde natten till årets längsta. I folktron ansågs detta vara en farlig tid då övernaturliga krafter var i rörelse. Man skyddade sig med ljus, eld och vaknätter.

I bondesamhället markerade Lucianatten även början på en intensiv period av arbete inför julen. Det var vanligt att man steg upp tidigt, åt ordentligt och såg till att både människor och djur hade det bra inför vintern.

Luciatraditionen växer fram i Sverige

Den svenska Luciatraditionen tog form under 1700- och 1800-talet, främst i västra Sverige. Där förekom bruket att en vitklädd kvinna, kallad Lucia, väckte hushållet på morgonen med ljus och mat. Hon sågs som en symbol för både ljus och omtanke.

Under början av 1900-talet spreds traditionen över hela landet, mycket tack vare tidningar, skolor och föreningar. Luciatåg med sång, stjärngossar, tärnor och senare även tomtar och pepparkaksgubbar blev allt vanligare. Sångerna som sjungs i dag har ofta melodier med rötter i Italien och 1800-talets Europa.

Lucia i dag

I dag är Luciafirandet främst ett kulturellt och folkligt firande, snarare än ett religiöst. Det handlar om ljus i mörkret, gemenskap och tradition. Samtidigt bär firandet fortfarande spår av sin långa historia – från helgonlegend och medeltida folktro till modern svensk kultur.

Lucia är ett levande exempel på hur traditioner förändras, men ändå behåller sin kärna: hopp, ljus och mänsklig värme i årets mörkaste tid.

B K R O Cosmea - Cosmea Kvinna - Cosmea Barn och Ungdom

 

En hälsning från B K R O Cosmea

5 dec. 2025

Julen beskrivs ofta som en tid av värme, gemenskap och stillhet. Men vi på B K R O Cosmea vet att verkligheten för många kvinnor, barn och unga är en helt annan. I skuggan av förväntningar, traditioner och högtidens tryck växer en utsatthet som sällan syns utåt – men som känns djupt inombords för dem som drabbas.

Storhelgerna blir ofta en prövning. Relationer som redan är ansträngda spänns till bristningsgränsen. Ekonomiska bekymmer, ensamhet och stress lägger sig som ett extra lager över allt. När alkoholen kommer in i bilden ökar riskerna dramatiskt. Det är då gränser överskrids, konflikter eskalerar, och tryggheten i hemmet snabbt förvandlas till otrygghet.

Det är kvinnorna som ofta får bära det tyngsta ansvaret. De som försöker hålla samman stämningen, skydda barnen, hålla friden – samtidigt som de själva kanske känner sig allra mest utsatta. Under storhelgerna blir det också svårare att be om hjälp. Många skäms, många vill “inte störa”, många hoppas att allt ska lösa sig efter helgen. Men tystnaden hjälper ingen.

Barnen märker allt – även när vi vuxna tror att de inte gör det. De ser blickarna, hör tonfallen, känner hur luften förändras innan orden ens uttalats. De väntar, lyssnar, håller andan. De försöker skydda sig själva och ibland sina syskon. För många barn är julafton inte glädje – utan ett gå-på-tå-maraton där minsta felsteg kan få konsekvenser.

De unga som växer upp i den här miljön bär ofta en tung ryggsäck av ansvar, oro och skam. De vet mer än de vågar säga. De känner mer än de får uttrycka. Och de längtar efter att någon ska se dem – på riktigt.

På B K R O Cosmea arbetar vi för att ge dessa kvinnor och barn en röst, ett stöd, ett andrum. Vi vill påminna om att ingen ska behöva vara ensam i sin rädsla, särskilt inte under storhelgerna när utsattheten ökar. Vi vill att fler vågar fråga, vågar se och vågar agera. För ibland räcker det med en liten handling, en enkel fråga eller en öppen famn för att bryta en ond cirkel.

Julen ska vara en tid av ljus, trygghet och värme. Men för att det ska bli verklighet för alla måste vi våga titta bakom fasaderna. Vi måste våga tala om det som gör ont – även när det stör glansbilden av “den perfekta julen”.

Låt oss tillsammans bära ljuset dit där mörkret är som djupast.
Låt oss vara den trygghet som så många saknar.
Låt oss stå upp för varje kvinna, varje barn, varje ung människa – inte bara under helgerna, utan varje dag.

B K R O Cosmea – för barnets och kvinnans rätt till trygghet, värdighet och livsutrymme.

Adventstid

26 nov. 2025

Adventstiden bär med sig ljus och förväntan, men den påminner oss också om något annat: att julen inte alltid är enkel. För många är den en tid då ekonomiska bekymmer blir extra tydliga, då reklamer och förväntningar skaver mot verkligheten. Fattigdom och ensamhet finns mitt bland glittrande ljus och fulla butiker, och det kan göra december till en prövande månad.

Men just därför kan adventens stilla stunder betyda så mycket. I skenet från ett enkelt ljus, i tystnaden en tidig morgon eller i en varm kopp te efter en lång dag, finns ett lugn som inte kostar något. Det är som om advent försöker viska till oss att vi får andas, att vi inte behöver bära allt på en gång.

För i grunden handlar julen inte om stora paket eller perfekta festligheter. Den handlar om kärlek, omtanke och närhet – värden som inte mäts i pengar och som inte behöver vara pråliga för att vara äkta. När vi vågar släppa taget om det materiella, om kraven och jämförelserna, kan vi hitta tillbaka till kärnan: gemenskapen, värmen och vilan.

Adventstiden får bli en påminnelse om detta. Ett mjukt ljus i mörkret som säger att det viktigaste inte glöms bort, även när världen runt oss stressar. Det räcker ibland med ett vänligt ord, en omtänksam gest eller en stund av stillhet för att lyfta både oss själva och någon annan.

I adventens ro finns hoppet – om en jul där hjärtat får gå före allt annat.

B K R O Cosmea

“När julens ljus inte når alla”

25 nov. 2025

- Om växande fattigdom, psykologi, barnens verklighet och de politiska krafterna bakom utvecklingen

Julen i Sverige är för många en tid av värme, traditioner och generositet. Men under de senaste åren har en annan berättelse vuxit fram – en berättelse om familjer som tvingas räkna varje krona, barn som märker mer än vuxna tror, och människor som kämpar för att upprätthålla värdigheten när högtiden kräver mer än plånboken klarar.

Fattigdomens nya ansikte i Sverige

Det talas ofta om att Sverige är ett rikt land, men statistiken visar att den ekonomiska utsattheten har ökat, särskilt bland ensamstående föräldrar, nyinvandrade familjer, unga vuxna och personer med funktionsnedsättning. Bakom siffrorna finns konkreta livssituationer:

• Hyreshöjningar samtidigt som inkomsterna står still.

• Dyrare mat, el och transporter.

• Bidrag och trygghetssystem som inte räknats upp i samma takt som priserna.

• Otrygga arbetsvillkor och deltidsarbete som inte räcker till en stabil ekonomi.

Julen förstärker detta. Kostnaderna för mat, presenter, resor och umgänge skapar ett tryck som gör att många familjer känner sig utanför redan innan december kommer.

Psykologin bakom den dolda skammen

Fattigdom handlar sällan bara om ekonomi. Det handlar om social smärta, skam och en känsla av att inte räcka till.

Skammen över att inte kunna ge

Föräldrar berättar ofta att julen är den tid på året då det är svårast att hålla masken. De vill ge sina barn samma möjligheter som ”alla andra”, men tystnaden runt middagsbordet, stressen inför skolans julavslutning eller önskelistor som inte går ihop skapar en psykisk börda som inte syns.

Uteslutningens mekanik

I psykologin talar man om ”social jämförelse”. Barn och vuxna jämför sig med andra, ofta omedvetet. När skillnaderna blir tydliga – dyrare presenter, nya mobiler, resor, märkeskläder, julfirande som syns i sociala medier – förstärks känslan av att stå utanför.

Emotionell utmattning

Många beskriver att december innebär en konstant stress: att jonglera skulder, att välja mellan elräkning och julklappar, att låtsas inför barnen. Denna påfrestning kan leda till ångest, sömnproblem och nedstämdhet.

Barnens perspektiv: De ser mer än vi tror

Barn som lever i ekonomisk utsatthet fattar ofta tidigt att något är fel, även om vuxna försöker skydda dem. Men deras sätt att förstå situationen skiljer sig från vuxnas.

Barn märker skillnaderna

• De kan se att klasskompisar får presenter de själva aldrig kan drömma om.

• De följer med på skolutflykter där ”ta med egen matsäck” blir ett hinder.

• De hör föräldrars viskande samtal om pengar.

• De känner energin i hemmet förändras när julen närmar sig.

Julens dubbla ansikte för barn

Barn kan bära en stark känsla av ansvar. De går kanske runt och tänker:
“Jag ska inte önska mig något dyrt.”
“Jag ska inte säga att jag vill ha samma sak som de andra.”

Fattigdom gör barnen äldre än de borde behöva vara.

Hur det påverkar självkänslan

Barn utvecklar sin självbild genom hur de tror att omvärlden uppfattar dem. När barns skillnader blir synliga – inga nya kläder, inga julklappar, inget kalasdeltagande – riskerar de att dra slutsatsen:
“Det är något fel på mig.”

Det är detta som gör ekonomisk utsatthet till ett allvarligt samhällsproblem – det formar barns framtidstro.

Politiska orsaker: Hur vi hamnade här

Ekonomisk utsatthet växer inte av en slump. Flera parallella politiska förändringar har gjort människor mer sårbara:

1. Nedskärningar och urholkning av trygghetssystem

Barnbidrag, bostadsbidrag, sjukersättning, försörjningsstöd och A-kassa har inte följt prisökningarna. Det gör att låginkomsttagare halkar efter år för år.

2. Arbetsmarknadens fragmentering

Många jobb är i dag:

• deltidsbaserade

• visstidsanställningar

• osäkra med låg lön

• plattformsarbete utan trygghet

Det gör att människor fastnar i ekonomisk stress även när de arbetar.

3. Bostadspolitiken

Brist på billiga hyresrätter, höga bostadspriser och marknadsanpassningar har gjort att:

• hyrorna stiger snabbare än inkomsterna

• unga och ensamstående har svårt att få bostad

• många tvingas lägga över hälften av inkomsten på boende

4. Minskad offentlig service

När kommuner skär ned på fritids, psykologstöd, bibliotek, kulturskola eller föreningsstöd påverkas barn i utsatta områden mest.

5. Inflation utan kompensation

Höga matpriser, drivmedelskostnader och elpriser har slagit hårdast mot dem som redan levde på marginalen. Politiska insatser har delvis funnits, men ofta varit tillfälliga och otillräckliga.

6. Politiska prioriteringar

Under flera mandatperioder har politiken prioriterat:

• sänkta skatter för medel- och höginkomsttagare

• hårdare krav för bidrag

• minskade offentliga investeringar

Det har lett till ökade klassklyftor.

Konsekvenserna – och vägar framåt

Fattigdomens kostnad är inte bara ekonomisk. Den påverkar framtida utbildning, hälsa, karriärmöjligheter och tilltron till samhället.

Vad som faktiskt hjälper

Forskning visar att följande insatser gör stor skillnad:

• Höjda och indexerade barn- och bostadsbidrag.

• Billiga hyresrätter och social bostadspolitik.

• Starkare skydd mot osäkra arbetsvillkor.

• Satsningar på skola, fritid och föreningsliv i utsatta områden.

• Stöd till ensamstående föräldrar.

Det handlar om politiska val – och prioriteringar.

Julens skugga och hoppet om ljus

Trots allt finns en kraft i solidaritet. Många hjälporganisationer ser rekordmånga donationer från privatpersoner som vill hjälpa. Men långsiktiga lösningar kan aldrig vila på välgörenhet. De kräver politiska beslut, mod och insikten om att ett samhälle mäts bäst genom hur det behandlar de mest utsatta.

Julens verkliga värme uppstår inte i överflöd – utan i omtanke, rättvisa och gemenskap.

B K R O Cosmea

När julen glimmar och plånboken ekar tom: En berättelse om växande fattigdom i Sverige

25 nov. 2025

 

1. Ett snötäckt land där skillnaderna märks tydligast i december

Det är ofta först när adventsljusen tänds och butikerna fylls av röda band och doften av apelsin och kanel som många familjer på allvar känner trycket över bröstet. Julens budskap om värme och gemenskap krockar med den egna ekonomiska verkligheten: spruckna vinterkängor, extra dyra elräkningar, önskelistor som blir till tysta kompromisser mellan barnens drömmar och föräldrarnas oro.

I Sverige – ett land som länge har byggt sin självbild kring trygghet och små ekonomiska klyftor – har fattigdomen sakta men märkbart krupit fram. Den syns i matkassar från frivilligorganisationer, i tomma kylskåp veckan innan lönen, i hyreshöjningar som tvingar familjer att välja mellan mat och medicin.

För dem med redan ansträngd ekonomi blir julhelgen inte bara en högtid, utan en psykologisk prövning.

---

2. Den emotionella verkligheten: Skam, oro och tystnad

Fattigdom i ett välfärdsland är ofta tyst. Människor är rädda att uppfattas som misslyckade i ett samhälle där ansvar för ekonomin ofta läggs på individen. Psykologiskt skapar det en skamspiral:

• Man jämför sig med andras jular.

• Man undviker sociala sammanhang där kostnader uppstår.

• Barnens förväntningar förstärker föräldrarnas känsla av otillräcklighet.

• Stressen blir kronisk, påverkar sömn, självkänsla och hälsa.

Under december ökar stressnivåerna ytterligare. Många beskriver en känsla av att ”hela samhället visar upp vad man borde ha råd med, vad man borde köpa, hur lyckligt det borde vara”. Reklam, julkalendrar, skolaktiviteter – alla bär de spår av normer kring överflöd.

För personer som lever på marginalen blir varje glittrande skyltfönster en påminnelse om det man inte kan ge sina barn.

---

3. Barnens jul: Drömmar som inte får plats i hemmets budget

Barn växer upp i samma ekonomiska verklighet som sina föräldrar, men deras perspektiv är annorlunda: mindre rationellt, mer känslostyrt och ofta präglat av att vilja ”vara som alla andra”.

I samtal med barn från familjer med svag ekonomi återkommer tre teman:

1. Rädsla för att sticka ut

Barn undviker att berätta att de inte haft råd att köpa något till klassens julklappsspel, att deras kläder är från en fritidsgård eller att de inte ska resa bort på lovet.

2. Överansvar

Många barn ”läser” sina föräldrars stress och börjar självcensurera sina önskningar:

”Jag vill inte att mamma ska bli ledsen, så jag önskar mig bara något litet.”

Detta är en form av parentifiering, där barn tar ansvar som egentligen tillhör vuxna.

3. Socialt utanförskap

Julen förstärker skillnader som annars kanske inte syns så tydligt. Klasskamrater visar upp dyra presenter, berättar om skidresor, mellandagsrean, upplevelser. Barn som saknar dessa möjligheter drar sig ofta undan.

Den psykologiska effekten

Forskning visar att barn som växer upp i ekonomisk stress löper större risk att utveckla:

• lägre tillit till samhället,

• högre nivåer av oro och skam,

• svagare framtidstro,

• svårigheter att delta i skolan socialt.

Över tid påverkar det deras möjligheter i livet – fattigdomen blir inte bara en ekonomisk fråga, utan en utbildningsfråga, hälsoklyfta och livschansfråga.

---

4. Det undersökande perspektivet: Varför ökar fattigdomen i Sverige?

Fattigdomens ökning i Sverige beror inte på en enskild faktor utan på en väv av politiska beslut, ekonomiska förändringar och samhällstrender som tillsammans pressat främst låginkomsttagare, ensamstående, arbetslösa, sjuka och nyanlända.

Några centrala orsaker:

A. Förändringar i välfärdssystemen

Under flera decennier har nivåerna i:

• sjukförsäkring,

• a-kassa,

• socialförsäkringar,

• bostadsbidrag

inte följt kostnadsutvecklingen i samhället. Detta innebär att personer som faller ur arbetsmarknaden faller hårdare idag än på 1990-talet eller tidigt 2000-tal.

B. Stigande boendekostnader

Hyreshöjningar, bostadsbrist och minskat byggande av billiga bostäder leder till att boendet tar allt större del av inkomsten – särskilt för ensamstående och barnfamiljer.

C. Ett mer polariserat arbetsliv

Lågbetalda arbeten har blivit fler, ofta med:

• osäkra anställningar,

• oregelbundna inkomster,

• oförutsägbar arbetstid.

Människor med otrygg ekonomi har svårt att lägga undan pengar, vilket gör dem mer sårbara för prisökningar.

D. Skattesänkningar och prioriteringar

Politiska val kring skatter och användningen av offentliga medel har under lång tid skiftat fokus från generella välfärdssatsningar. När skattesystemet blir mindre omfördelande växer klyftorna.

Detta är inte knutet till något enskilt parti, utan speglar en bred trend av:

• marknadsorientering,

• effektiviseringskrav,

• ökad privatisering inom vissa sektorer.

E. Prisökningar och inflation

De senaste årens stigande priser på mat, el och räntor har slagit hårdast mot dem som redan lever på marginalen.

Samtidigt har lönerna inte ökat i samma takt.

---

5. Psykologisk fördjupning: Vad händer i ett samhälle när fattigdomen växer?

När många människor känner ekonomisk otrygghet påverkas samhällets psykologi i stort:

1. Tilliten minskar

Svensk tillit – länge en styrka – eroderar när människor känner sig övergivna av systemet.

2. Stressen ökar på befolkningsnivå

Ekonomisk osäkerhet är en av de starkaste drivkrafterna bakom:

• depression,

• ångest,

• kronisk stress.

Detta påverkar arbetsförmåga, skolresultat och familjerelationer.

3. Vi-känslan försvagas

När människor upplever att klyftorna ökar blir det svårare att identifiera sig med varandra. Det skapar politisk polarisering, misstro och social splittring.

4. Barn internaliserar samhällets normer

Barn som växer upp i fattigdom under en tid då samhällsidealet är individuell framgång utvecklar ofta en känsla av att ”felet ligger hos mig”, trots att orsakerna är strukturella.

---

6. Ett land i behov av nya berättelser – och nya prioriteringar

Julen avslöjar något fundamentalt om Sverige: att vår självbild som ett jämlikt land kanske inte riktigt stämmer längre.

Men den visar också något annat: viljan att hjälpa. Matbanker, insamlingsorganisationer, kyrkor och frivilliga gör enorma insatser.

Det räcker dock inte med ideella lösningar. Fattigdomen som växer i Sverige är resultatet av politiska val, och den kan också förändras genom politiska val:

• Starkare socialförsäkringar

• Bättre stöd till ensamstående föräldrar

• Byggande av prisvärda bostäder

• Insatser för tryggare arbetsvillkor

• Större fokus på barnfattigdom som samhällsproblem

Att minska fattigdomen handlar i slutändan om vilken typ av samhälle Sverige vill vara – ett där skillnader accepteras som naturgivna, eller ett där ekonomisk trygghet ses som en grundläggande del av medborgarskapet.

---

7. Och mitt i detta: Barnens röster

Barn uttrycker det ofta med störst klarhet. En pojke i mellanstadiet sa en gång i en intervju:

”Julen är fin, men jag önskar att den inte kostade så mycket.”

Det är kanske där kärnan finns. Fattigdomen i Sverige är inte bara ett ekonomiskt problem, utan ett mänskligt – ett som påverkar barns framtid, föräldrars självkänsla och samhällets sammanhållning.

Och kanske är det just runt jul som vi tydligast ser hur viktigt det är att ingen lämnas utanför.

B K R O Cosmea - Cosmea Kvinna - Cosmea Barn och Ungdom

Julen i skuggan av brist – en berättelse om den växande fattigdomen i Sverige

25 nov. 2025

När decembermörkret lägger sig över Sverige tänds levande ljus i fönster och gatorna fylls av glitter. Men samtidigt växer en annan verklighet, en som få talar om runt högtidens upplysta bord. Det är berättelsen om de familjer som räknar varje krona. Om barn som försöker förstå vad skillnad innebär – skillnaden mellan de som får och de som inte får. Och om ett land där fattigdomen växer i det tysta, samtidigt som julen – årets mest kravfyllda högtid – påminner människor om allt de saknar.

---

I. Ett Sverige där fattigdomen ökar – och där julen blottar sprickorna

Fattigdom i Sverige är sällan synlig vid första anblick. Det är sällan trasiga kläder eller synlig misär. Det är istället stressen när hyran precis täcks, den ständiga jakten på extrapriser, föräldrar som hoppar över måltider, och barn som vet att de inte bör önska sig för mycket.

Under julen blir denna osynliga fattigdom plötsligt mer konkret. För många familjer är december en ekonomisk katastrof:

• Högre elräkningar

• Avslut på abonnemangsrabatter och försäkringspremier

• Kravet på julmat, gåvor och sociala aktiviteter

• Fritidshemmens stängning som kräver dyrare barnomsorgslösningar

Julen blir en spegel som avslöjar ojämlikheten. Där vissa frossar i överflöd, sitter andra med en tallrik billig korv och ett barn som undrar varför tomten inte kom i år heller.

---

II. Barndomens tysta skam

För barn är fattigdom sällan ett ord – det är en känsla. En erfarenhet som ofta formas i det outtalade.

Barns perspektiv på fattigdom och jul

1. Jämförelsen i skolans klassrum
   Barn berättar inte alltid att de saknar pengar, men de hör. Om Playstation 5:or, resor till fjällen, stora paket. Julavslutningen blir inte bara slutet på en termin – utan början på en månad av undran:
   ”Kommer jag kunna svara när de andra frågar vad jag fick?”

2. Skulpterad självbild
   Barn internaliserar snabbt ekonomiska skillnader. De tänker inte: ”Mina föräldrar har dålig ekonomi.”
   De tänker:
   ”Jag är någon som inte får det de andra får.”
   Detta formar självkänsla och relationer långt upp i tonåren.

3. Det psykologiska dubbellivet
   Forskning visar att barn i ekonomiskt utsatta hem utvecklar avancerade strategier för att ”passa in”:

   • de låtsas att de glömt prata om julen

   • de hittar på gåvor de inte fått

   • de skrattar bort frågan om familjens resplaner

Skammen bärs ofta i tystnad – och den präglar barndomen djupare än någon julklapp någonsin skulle kunna göra.

---

III. Psykologin bakom fattigdomens bördor

Fattigdom är inte bara en ekonomisk situation – den är också ett psykologiskt tillstånd.

1. Kognitiv belastning

När ekonomin är pressad arbetar hjärnan konstant på högvarv. Forskning visar att fattigdom kan äta upp 20–30 % av människans mentala kapacitet.
Julen förstärker detta. Föräldrarna bär dubbla världar i huvudet:

• Hur betalar jag hyran i januari?

• Hur skyddar jag barnen från sanningen?

• Hur skapar jag magi ur ingenting?

Det är en kamp där varje val kostar, även känslomässigt.

2. Skuld och otillräcklighet

Julen är den perfekta stormen av förväntningar. Föräldrar som kämpar med ekonomin beskriver ofta julen som årets mest smärtsamma period eftersom den påminner dem om allt de inte kan ge.

De tänker:
”Mitt barn kommer minnas det här.”
Och i många fall gör barnen det – men inte för de skäl föräldern tror.

3. Social isolering

Fattigdom skapar avstånd. Julfester, gemensamma aktiviteter, middagar, utflykter – allt kostar. Och när något kostar måste något annat väljas bort. Till slut blir många helt enkelt hemma.
Under julhelgerna kan denna isolering bli total.

---

IV. Den samhälleliga förklaringen – Hur kunde Sverige hamna här?

Fattigdomen i Sverige har förändrats. Den är mer segregerad, mer ärftlig och mer kopplad till systemfel än tidigare. Några centrala politiska och samhälleliga orsaker:

1. Förändrad arbetsmarknad

Lågkvalificerade jobb har försvunnit, medan gigekonomin och otrygga anställningar ökat. Människor har jobb – men inte en inkomst som räcker.

2. Bostadsbrist och höga hyror

Hyresmarknaden har blivit en kraftig motor för fattigdom. En ensamstående förälder kan lägga 50–60 % av inkomsten på hyra. Julklappar hamnar långt ner på prioriteringslistan.

3. Försvagade socialförsäkringar

A-kassa, sjukpenning och försörjningsstöd har inte hängt med i kostnadsutvecklingen.
Trygghetssystemen fångar inte längre upp de människor de är tänkta att skydda.

4. Växande barnfattigdom i utsatta områden

I vissa stadsdelar lever över 40 % av barnen i ekonomisk utsatthet.
Konsekvensen är ett parallellt Sverige – ett där julen är en tid av konsumtionsorgier, och ett där den är en tid av oro.

5. Kostnadschocker

Elpriser, matpriser och räntor har ökat snabbare än löner och bidrag. Det är inte lyx utan basbehov som pressar människor över gränsen.

---

V. Ett samhälle där barnens röster borde höras klarare

Det mest oroande med utvecklingen är inte siffrorna i sig – utan tystnaden kring barnens upplevelser.
Barnen vet mer än vuxna tror. De känner stämningen hemma, de ser hur föräldrarna räknar pengar, de hör suckarna vid köksbordet.

Och trots detta bär många barn en märklig dubbelhet i sig:

• de vill skydda sina föräldrar

• de skäms utan att förstå varför

• de längtar efter att vara som andra barn

• de drömmer om saker som inte kostar pengar – tid, trygghet, närvaro

Julens tyngsta bördor är ofta de känslomässiga, inte de ekonomiska.

---

VI. Men vad gör vi nu?

Fattigdomen är inte en naturkraft. Den är ett resultat av beslut, strukturer och prioriteringar.
Och barnens situation är ett kvitto på hur välfärdsstatens skyddsnät mår.

En väg framåt kräver:

• bättre ekonomiskt stöd till barnfamiljer

• stabilare socialförsäkringar som faktiskt följer kostnadsutvecklingen

• en bostadspolitik som gör det möjligt att leva värdigt

• investeringar i elevhälsa, fritidsverksamhet och skolmiljöer i utsatta områden

• att barns perspektiv får verklig tyngd i politiska beslut – inte bara i policydokument

Men det kräver också något mer mänskligt:
Att vi vågar se fattigdomen omkring oss, utan att vända bort blicken.

---

VII. Julen som både avslöjar och förbinder

När vi talar om fattigdom pratar vi ofta om brist. Men mitt i berättelserna om ekonomisk utsatthet finns också något annat: en styrka. Föräldrar som gör allt de kan. Barn som bär sina familjer med en mognad de aldrig borde behöva utveckla. Grannar som hjälper varandra. En kreativitet och överlevnadsförmåga som sällan uppmärksammas.

Julen kan avslöja sprickor – men också skapa broar.

Kanske är det just i de hem där pengarna är som minst, men omtanken som störst, som julens innersta kärna faktiskt finns kvar.

B K R O Cosmea - Cosmea Kvinna - Cosmea Barn och Ungdom

Fattigdom i det tysta

24 nov. 2025

Det börjar ofta i det tysta. En obetald räkning som läggs åt sidan ”tills lönen kommer”. En matkasse som plötsligt kostar mer än veckan innan. Den där känslan av att allt blivit lite dyrare, lite trängre, lite svårare. För många i Sverige i dag är det inte längre bara en känsla, utan en påtaglig verklighet. Fattigdomen är inte längre något som ligger vid samhällets ytterkant — den har krupit närmare, in i vardagsrum där den aldrig tidigare funnits.

Inför julen blir det extra tydligt. Förväntningarna, traditionerna, de små sakerna som ska skapa ljus i mörkret — allt det blir som en ekonomisk ekvation som inte längre går ihop.

I en lägenhet någonstans i Sverige sitter en ensamstående mamma vid köksbordet och bläddrar bland reklambladen. Det är lockpriser på leksaker, färdigpaketerade julbord, pepparkakshus och glittriga dekorationer. Hon tittar bort, nästan skamsen, som om reklamen anklagar henne. Hon vill ge sina barn en jul att minnas, men siffrorna på kontot är skoningslösa. Hon vet att hon kommer behöva välja: hyran eller julklapparna. Värmen eller skinkan.

I en annan del av landet sitter en äldre man med sin vinterjacka på inomhus. Elen har blivit för dyr för att värma hela lägenheten. Han låtsas att han inte bryr sig om julen, säger till grannarna att han ”aldrig har varit någon julmänniska ändå”. Men innerst inne gör det ont. Han minns jularna när huset var fullt av folk, innan livet blev tyst, innan pensionen knappt räckte till.

Det här är berättelser som sällan syns i de glättiga julkampanjerna. Men de finns. Och de blir fler.

Förklaringen är förstås både enkel och komplicerad. Priserna har stigit. Hyra, el, mat — allt det man måste ha för att bara överleva har sprungit ifrån lönekuverten och bidragen. De som redan levde på marginalen har fått se marginalen försvinna helt. Och samtidigt pratar vi fortfarande så lite om ekonomisk skörhet i Sverige. Vi är tränade i att ”klara oss själva”. Att be om hjälp känns som ett misslyckande.

Det gör helgerna extra smärtsamma, för ekonomisk utsatthet är inte bara en fråga om kronor och ören — det är en fråga om värdighet. Om att känna sig utanför. Om att se sina barn jämföra sig med andra och veta att man inte kan ge dem samma möjligheter.

Men mitt i allt detta finns också något annat. Varje jul dyker det upp anonyma givare som lägger presentkort i brevlådor. Ideella grupper som organiserar insamlingar, delar ut matkassar och ordnar gemensamma julbord. Människor som ser, som sträcker ut händer, som gör vad de kan.

Det är som om mörkret tvingar fram ett annat slags ljus — ett som inte är pyntat och paketinslaget, utan mänskligt och rått.

Fattigdomen växer i Sverige, men det gör också medvetenheten. Och kanske är det just berättelserna — de som bryter tystnaden — som gör att vi orkar se, förstå och till slut förändra.

Barns upplevelser

Barn märker mer än vi tror. De känner vibbarna hemma, de där små suckarna när föräldrar tror att ingen hör, de tysta samtalen bakom stängda dörrar. Och inför julen växer skillnaden mellan “vi har råd” och “vi hoppas att det räcker” till något påtagligt som barn inte alltid kan sätta ord på — men som de känner i hela kroppen.

En nioåring berättar i skolan att hen ”inte önskar sig så mycket i år”, fast det egentligen inte är sant. Hen har redan förstått att önskelistan måste vara realistisk — och realistisk betyder billig. När klasskompisarna pratar om nya spelkonsoler, märkeskläder, åkband på julmarknaden eller långa resor till släkten, drar hen sig lite tillbaka. Låtsas vara ointresserad, fast det skaver.

I många hem är december en månad av föräldrar som vänder på kvitton och barn som tolkar tystnaden.

Det finns barn som säger att de inte gillar pepparkaksbak, fast de egentligen älskar det — de vet bara att familjen inte har råd med ingredienserna. Andra hittar på ursäkter för att inte följa med på julavslutningens knytis. ”Jag glömde ta med något”, säger de, fast det inte handlar om glömska utan om att kylskåpet redan är tunt.

Ändå försöker barn skydda sina föräldrar. De frågar inte efter dyra saker. De öppnar sina paket med extra breda leenden för att visa tacksamhet, även när de vet att mamma eller pappa kämpat för varje krona.

Och mitt i allt detta försöker de förstå varför det är så orättvist. Varför vissa får allt och andra får kämpa för det allra mest grundläggande. Den känslan sätter sig djupt — en blandning av skam, lojalitet, längtan och en slags tidig klokhet som inga barn borde behöva bära.

Fattigdom gör inte bara hål i hushållskassan. Den gör hål i självkänslan. Men barnen fortsätter, på något vis, att hoppas. De håller fast vid magin i det lilla — en pappersstjärna i fönstret, en kopp varm choklad, en snöflinga på kinden. Det där som inte kostar, men ändå betyder allt.

Politiska orsaker – undersökande, analytiskt

Fattigdomen i Sverige har inte vuxit av en enda orsak, utan av flera parallella utvecklingar som tillsammans pressat många hushåll under en längre tid.

1. Kostnadschocker och inflation

Under de senaste åren har mat, el och boende ökat kraftigt i pris. Men stödsystemen har inte hängt med, och lönerna har inte justerats i samma takt. Resultatet blir att låginkomsttagare, ensamhushåll och barnfamiljer får en allt tunnare ekonomisk buffert — eller ingen alls.

2. Nedskärningar och urholkningar i välfärden

Flera sociala trygghetssystem har gradvis försvagats:

• A-kassan är svårare att kvalificera sig till än tidigare.

• Socialbidragets normer har inte följt prisutvecklingen.

• Bostadsbidraget når färre, och stödnivåerna räcker inte när hyrorna stiger betydligt snabbare än bidragen.

Det innebär att fler faller mellan stolarna, och att de som redan hade det svårt får ännu mindre stöd.

3. En bostadsmarknad i obalans

Hyrorna har ökat, bostadsbristen är akut i många kommuner och renoveringar driver upp kostnaderna för redan trångbodda familjer. Samtidigt minskar andelen billiga hyreslägenheter, vilket gör det nästintill omöjligt för låginkomsttagare att flytta till något mer ekonomiskt hållbart.

4. Arbetsmarknadens hårdare ramar

Det finns fler osäkra anställningar, deltidsjobb och visstidsanställningar än tidigare. För många är lönen oförutsägbar och ligger under gränsen för att kunna täcka fasta utgifter. De som dessutom har sämre utbildning eller är nyanlända hamnar ofta längst bak i kön för fasta tjänster.

5. Kommunernas ekonomi

Många kommuner går på knäna. De skär ner på socialtjänst, stödverksamheter, fritidsgårdar och förebyggande arbete. Detta träffar just de grupper som skulle behöva mest hjälp — barnfamiljer, ensamstående, personer med funktionsnedsättningar och nyanlända hushåll.

6. Politisk polarisering och långsiktighetens försvinnande

Fattigdom kräver långsiktiga lösningar: stabil bostadspolitik, ett robust trygghetssystem, rimliga löner, tillgång till utbildning. Men den politiska debatten har blivit mer polariserad och kortsiktig. Fokus hamnar ofta på snabba poänger i stället för hållbara strukturella lösningar. Resultatet blir att problem som hade kunnat mildras istället växer fram i det tysta.

B K R O Cosmea - Cosmea Kvinna - Cosmea Barn Och Ungdom

 

Jag har sett utsatthet från insidan

20 nov. 2025

Det finns berättelser som man aldrig trodde att man skulle behöva bära. Livsöden man själv aldrig bad om, men som ändå formade varje andetag, varje beslut, varje dröm. Min berättelse är en sådan. Den började inte med styrka. Den började i rädsla, i förluster, i svek från ett samhälle som borde skydda men som valde att titta bort.

Jag har sett utsatthet från insidan — inte genom statistik, rapporter eller föreläsningssalar. Utan genom verkligheten, den råa och ofiltrerade. Jag har känt den i min egen kropp, sett den i mina barns ögon, och jag har blivit tvungen att fortsätta leva i konsekvenserna långt efter att andra trodde att allt borde vara över. För övergrepp, våld och förföljelser upphör inte när någon annan säger att de borde göra det. De lämnar spår. De lämnar sår. Men de kan också lämna styrka.

När jag stod där, mitt i kaoset, bland lögner, hot och rättssystem som inte ville höra — då var min främsta tanke: Hur ska jag få mina barn genom det här? Jag bar dem genom mörker medan jag själv knappt kunde andas. Och när hjälpen uteblev, när ingen myndighet sträckte ut den hand jag så desperat behövde, då föddes något i mig. Inte bara smärta och besvikelse. Utan ett löfte. Ett löfte som kom ur en kärlek så stark att den trotsade allt.

Jag lovade mig själv att om vi överlevde det här — då skulle jag ägna resten av mitt liv åt att kämpa för dem som inte blir sedda. Dem som ropar utan att någon lyssnar. Kvinnor och barn som lever i skuggan av våld, kontroll och rädsla. För jag vet hur det är när världen säger att den bryr sig, men händerna som borde stötta aldrig sträcks fram.

Min väg in i arbetet för utsatta var aldrig ett yrkesval. Det var en nödvändighet. Ett kall. Ett sätt att skapa mening i allt som gjort så ont. Jag visste att jag aldrig skulle kunna sluta gå bredvid andra som kämpar, för jag känner till den kampens tyngd. Jag vet hur det känns att tappa bort sig själv i överlevnadens dimma. Jag vet hur det känns när trygghet blir en lyxvara och när tystnaden blir en skyddsstrategi.

Och ja — jag lever fortfarande med följderna av allt. Hoten, rädslan, minnena som dyker upp när jag minst väntar det. Utsatthet tar inte alltid slut bara för att tiden går. Men det är just det som gör mitt engagemang så orubbligt. Jag arbetar inte på distans från smärtan. Jag arbetar genom den. Den är min lärare, min drivkraft, mitt bränsle. Den påminner mig varje dag om varför jag aldrig får ge upp.

Jag vill förändra barn- och kvinnorättsarbetet i Sverige för att jag vet att det kan bättre — och jag vet att det måste bättre. Jag vill att nästa kvinna som söker skydd ska få stöd, inte hinder. Att nästa barn som lever i skräck ska bli mött av trygghet, inte byråkratiska murar. Jag vill vara en del av den förändring jag själv så desperat behövt.

Det här är inte bara mitt arbete. Det är mitt löfte. Mitt sätt att göra världen lite mindre farlig för någon annan. Att ta allt det som nästan krossade mig och förvandla det till en kraft som bär andra.

Jag skriver det här för att min historia inte är unik — och just därför måste den berättas. För varje kvinna som tystats. För varje barn som väntat på hjälp som aldrig kom. För varje människa som står med ena foten i mörkret och undrar om det någonsin kommer att ta slut.

Jag vill att de ska veta:
Du är inte ensam.
Du är inte bortglömd.
Din kamp spelar roll.

Och jag finns här — därför att ingen fanns där för mig när jag behövde det. Den cirkeln tänker jag bryta.

Zelda Boudine, 

Ledare för B K R O Cosmea

När mörkret faller tidigare än ljuset kommer: Om nyfattigdomens osynliga ensamhet

18 nov. 2025

Det är något med november och december. De månaderna går liksom rakt in i hjärtat — på gott och ont.
Ljuset försvinner, reklamen blir mer påträngande, och hela samhället verkar anta att alla har råd med värme, generositet och gemenskap. Som om feststämningen är universell. Som om ingen står utanför.

Men det gör många.

Fler än vi tror.

Och kanske fler än som vågar säga det högt.

Nyfattigdomen – en skugga bakom vardagen

Det talas om ”den nya fattigdomen”. Den som inte alltid syns utåt, den som döljs i snygga ytterkläder, ett tränat leende eller en social medieprofil som inte berättar hela sanningen.

Det är den som drabbar människor som har jobb men inte längre råd.
Den som tvingar föräldrar att prioritera barnens skor framför sina egna vinterjackor.
Den som gör att matlådan till jobbet består av det som blev billigast, inte det som mättar hjärtat.
Den som gör att en inbjudan till ”julmys” väcker stress istället för glädje — för vem har råd med värdskap när hyran äter upp allt?

För många blir högtiden inte en tid av gemenskap.
Den blir en tid av påminnelser.
Om brist.
Om otillräcklighet.
Om att inte riktigt höra till.

Utanförskapet som biter sig fast i mörkret

Det finns utanförskap som är tyst.
Det skriker inte. Det gråter inte högt.
Det bara… drar sig tillbaka.

I november och december syns det extra tydligt:

• Människor som undviker att gå på stan för att slippa se sådant de inte kan köpa.

• Människor som sitter kvar lite längre på jobbet för att hemmet är kallare än kontoret.

• Människor som väljer ensamhet för att de skäms över sin situation.

Många bär på en känsla av att världen går vidare utan dem.
Att de förväntas delta i något som deras verklighet inte längre rymmer.

Det är inte bara ekonomin som gör ont.
Det är känslan av att stå vid sidan av en fest man aldrig blev inbjuden till.

Men ingen borde behöva skämmas för att livet är tungt

Vi pratar sällan om det.
Om hur snabbt livet kan skifta från tryggt till skört.
Om hur nära många lever gränsen till att inte få det att gå ihop.
Om hur modigt det är att fortsätta, dag efter dag, när allt skaver.

Sanningen är:
Nyfattigdom är inte ett personligt misslyckande.
Det är ett samhälleligt.

Och den som kämpar i det dolda är inte svag — tvärtom.
Det krävs enorm styrka att bära en verklighet som inte passar in i glansiga julkataloger.

Hur vi möter varandra spelar roll

När mörkret ligger tungt och reklamen ropar om överflöd, kan en liten gest betyda mer än vi tror:

• En varm blick istället för att titta bort.

• En enkel inbjudan som inte kostar pengar.

• Ett samtal där man vågar fråga hur någon egentligen mår.

• En påminnelse om att värde inte mäts i inköp, utan i närvaro.

Vi kan inte lösa allas problem.
Men vi kan lindra ensamheten.
Vi kan bryta skammen.
Vi kan göra det svåra lite mindre ensamt.

Och kanske är det också där hoppet börjar

I november och december syns sprickorna i samhället tydligare.
Men det är också genom sprickorna ljuset kan leta sig in.

Vi kan välja att se.
Vi kan välja att lyssna.
Vi kan välja att vara medmänniskor i en tid som annars lätt gör oss till åskådare.

För ingen — absolut ingen — ska behöva möta mörkret ensam.

B K R O Cosmea

När mörkret blir dyrt

11 nov. 2025

Det är något särskilt med november och december. Ljusslingor tänds i varje fönster, reklamen glittrar, gatorna fylls av människor med påsar, förväntan och stress. Det pratas om “magin i julen” – om värme, gemenskap, doften av pepparkakor och paket som glittrar under granen.

Men för den som inte har råd, blir den här tiden inte magisk. Den blir tung.
Varje skyltfönster, varje julfilm, varje leende reklamfamilj blir en påminnelse om vad man inte kan ge, inte köpa, inte vara en del av.

När andra skriver önskelistor, räknar man själv mynten på kontot och försöker lista ut hur man ska få ihop till hyra, el och något litet på julbordet.
Julklappar blir en lyx man inte ens vågar drömma om. I stället kommer skammen – den tysta, kvävande känslan av att inte räcka till. Att ens värde mäts i vad man inte kan ge.

Det är märkligt, hur samhället kan tala så högt om kärlek och medmänsklighet, samtidigt som så många lämnas utanför.
I mörkret som faller tidigt i november lyser lamporna i andras hem som små hånfulla stjärnor – vackra, men oåtkomliga.

Men fattigdom handlar inte bara om pengar. Den handlar om känslan av att stå på utsidan, om att förlora värdigheten i små, tysta steg. Den handlar om att bita ihop när barnet frågar om tomten kommer i år, och du inte vet vad du ska svara.

Ändå finns där något trots allt – en envis låga, en styrka i det enkla. En kopp varm choklad som delas mellan två händer, ett skratt vid ett slitet bord, en promenad i snön när världen för en stund känns stilla.
För där, i det lilla, finns fortfarande något äkta. Något som inte går att köpa.

Kanske är det just i bristen som man förstår vad värme egentligen betyder.
Kanske är det i mörkret man ser det sanna ljuset – inte det som blinkar i butikerna, utan det som tänds i människors hjärtan när de ser varandra, på riktigt.

B K R O Cosmea

Tystnaden i November

4 nov. 2025

Det sägs att november är en månad av väntan.
Men för många är det inte väntan på ljus – det är väntan på att allt ska ta slut. På att månaden, fakturorna, kraven, kylan, reklamen och skammen ska ta slut.

I skyltfönstren glittrar redan julen.
Barnen i reklamerna skrattar i stickade tröjor, familjerna samlas kring överdådiga bord. Samtidigt sitter tusentals mammor vid köksbord med ångest i magen och ett block fullt av siffror som inte går ihop. De räknar kronor som försvinner innan de hunnit andas. De räknar dagar till nästa barnbidrag, till nästa månad, till något som kanske känns lite lättare.

Och så kommer Black Friday.
Och sen Cyber Monday.
Och sen ”julrea hela december”.
En månad av köpfest som för vissa är en lek – och för andra ett slag i magen.
För varje blinkande annons påminner: du har inte råd, du räcker inte till, du kan inte ge dina barn det andra får.

I sociala medier fylls flödena av paket, pynt, resor och middagar.
Men fattigdom är tyst. Den syns inte i bilderna. Den finns i barn som säger att de inte vill skriva önskelista för att “tomten ändå inte kommer hit”. Den finns i unga som ljuger om varför de inte följer med på fika eller klassfest. Den finns i kvinnor som hoppar över måltider för att barnen ska få lite extra.

Det finns en särskild sorts smärta i att leva i fattigdom i ett samhälle som aldrig låter dig glömma vad du inte har. Det är inte bara bristen på pengar – det är bristen på utrymme, på andrum, på värdighet. Det är att känna sig utanför världen, trots att man står mitt i den.

Julen borde vara en tid av värme och närhet, inte av skuld och skam.
Men så länge konsumtionen är måttstocken för kärlek, kommer många känna sig misslyckade – trots att de gör allt, trots att de bär hela familjer på sina axlar.

Och ändå, mitt i allt det mörka, finns något oförstörbart.
Det finns mödrar som trollar fram julkänsla ur nästan ingenting.
Det finns unga som hittar styrka i varandra, som vågar prata om skammen, som vägrar låta den äta upp dem.
Det finns solidaritet, gemenskap och motstånd i varje människa som vägrar tro att värde mäts i pengar.

När världen ropar “köp mer”, kan det vara en revolution att säga: jag har nog.
När reklamen skriker “du måste”, kan det vara en form av kärlek att säga: jag räcker som jag är.

Och kanske, bara kanske, är det just där – i den tysta vardagen, i det delade motståndet – som den verkliga julens mening fortfarande bor.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Eftertanke: Vad betyder julen – egentligen?

Jag tänker ofta på det där – hur vi mäter värde.
Hur världen omkring oss har lärt oss att kärlek går att köpa, att lycka finns i leveransdatum och att omtanke kommer inslagen i glänsande papper.
Men de som lever i fattigdom vet en annan sanning: att värme inte handlar om pengar, utan om människor.

När man själv har haft dagar då elräkningen kändes som en dom, när man stått i matkön med tårarna bakom ögonlocken, då ser man världen med andra ögon. Då vet man hur mycket ett leende, en påse mat, en oväntad hand på axeln kan betyda.

Och kanske är det just nu – i konsumtionssäsongens mest högljudda tid – vi behöver påminna oss om stillheten.
Om att det finns andra sätt att fira.
Att omtanke inte behöver glittra för att lysa.
Att gemenskap inte kräver pengar, bara närvaro.

Det går att göra skillnad.
Genom att skänka, absolut – men också genom att se.
Att se den ensamstående mamman som alltid ger mer än hon har.
Att se ungdomen som undviker att följa med för att slippa skämmas.
Att se grannen som inte orkar tända ljusen längre.

Vi kan möta varandra med värdighet i stället för välgörenhetsblickar.
Vi kan dela värme utan att döma.
Vi kan skapa jul genom handlingar – inte genom varor.

För i slutändan är julen inte det som ligger under granen.
Det är det som händer mellan oss – i blickarna, i närvaron, i tyst förståelse mellan två människor som vet hur det känns att kämpa.

Och kanske, mitt i allt mörker, kan just den insikten bli vårt ljus.

Zelda Boudine, 

Ledare för  B K R O Cosmea

COSMEA

28 okt. 2025

Om varför vi valde namnet COSMEA

När varje blomma, ljus och stjärna får betyda något större

Namn bär kraft. När vi grundade vår Barn- och Kvinnorättsorganisation ville vi hitta ett namn som faktiskt rymmer det vi står för – och det vi kämpar för. Därför föll valet på COSMEA, ett namn som både är poetiskt och djupt meningsfullt.

Cosmea – Blomman som symbol för styrka och ömhet

Cosmea är inte bara ett vackert namn; det är också namnet på en blomma som växer stark trots motvind, som breder ut sina färgglada kronblad mot solen och aldrig slutar blomma. Den påminner oss om alla kvinnor, barn och unga som kämpar trots svårigheter – om den styrkan det krävs för att slå rot, växa och blomstra. Cosmeablomman är samtidigt ömsint, mild och nästan skir – precis som den trygghet och omsorg vi vill ge till de mest utsatta.

Ljus i mörkret

Ordet Cosmea har även en vacker resonans av "cosmos" och "ljus". Vi tänker oss att varje människa är som ett ljus, en stjärna, i det stora mörka universum. När någon försöker släcka ljuset hos en annan är det vårt uppdrag att tända det igen, att visa att varje röst räknas och att varje individ förtjänar att få lysa upp sitt eget liv och omgivning. Likt stjärnor på natthimlen står vi tillsammans, starkare och synligare, för och med varandra.

Kosmos och sammanhang

I kosmos finns ingen ensam stjärna – alla hänger ihop i ett större sammanhang. Så ser vi på vårt arbete: vi är inte bara en organisation, vi är ett nätverk av röster, berättelser och drömmar som förenas för en bättre framtid. Vi vill skapa en plats där alla barn, kvinnor och unga – oavsett bakgrund – blir sedda, hörda och bekräftade.

Vi fortsätter kämpa – tillsammans

COSMEA är och kommer alltid vara de utsattas röst. Vi ger aldrig upp. Kampen för rättvisa, trygghet och respekt fortsätter, och hos oss blir ingen osynlig. Här får du blomstra, här får ditt ljus brinna, här har din plats i vårt gemensamma kosmos.

Vi är Cosmea – och vi ser dig.

COSMEAs  tre sektioner som tillsammans bär våra uppdrag framåt:

🌸 B K R O COSMEA

– vår huvudsektion och organisationens hjärta, där vi samlar kunskap, stöd och initiativ för att skapa verklig förändring.

💜 COSMEA Kvinna

– en trygg plats för kvinnor som behöver stöd, skydd och styrka att hitta sin väg vidare.

💛 COSMEA Barn och Ungdom

– en röst för unga, där varje barn och ungdom får känna sig sedd, hörd och hoppfull inför framtiden.

Tillsammans är vi Rösten för kvinnor, barn och ungdomar i utsatthet – med värme, styrka och hopp.